Finns inget mer att säga, finner inga ord.
Ofattbart.
Vill inte det ska vara sant.
Jävla mardröm, sluta, låt mig vakna.
Så jävla plötsligt, overkligt, blir bara stum.
Sånt här händer bara inte.
Man kan inte bara somna och aldrig mer vakna.

Dagen har gått upp och ner.
Tårar och ilska över att världen är orättvis,
glädje och värme från minnen av min fina kusin.

9 februari kommer för alltid va en dag med sorg.
den dagen då gustav lämnade oss.


Kvar finns fru, barn, släkt och familj.
Fina minnen vi fått, men vad gör det när hans tid ännu inte hade gått...
Det var inte hans tur nu, inte när man är så ung!!
Det var ju nu hans liv skulle börja på riktigt!
Fru, hus, barn och jobb, åka bil och bara må gott!
Fan vad livet är orättvist!


Jag lovar Gustav, jag kan heja på Liverpool för resten av mitt liv, kalla farfar för morfar och sluta leka med maten, bara du kommer tillbaka nu med en gång!!

Du är redan saknad, kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Älskade kusin, vila i frid <3

~ Gustav Wallgård ~

http://www.youtube.com/watch?v=2KWHWOPyixY



Usch jag som aldrig är sjuk, jag är ju självaste fucking superwomen!

Men icke.

Näsan är rödare än rödast pga allt snytande med toapapper hårt som sandpapper. Men vad gör man inte för att undvika att se ut som en snorunge med en 11 under näsan :)

Ville till jobbet ändå "sååå sjuk är jag ju inte så att jag måste stanna hemma..." men efter samtal med chefen kom vi fram till att det är bättre om jag är hemma än på jobbet och smittar ner alla andra.
Bara det att jag vill jobba, hatar att bara vara hemma. Osis.


På fredag ger jag mig iväg till Linköping för att träffa världens bästa Lina och nästa vecka ska jag förhoppningsvis åka och träna för Nina om allt gå som det ska. Två roliga saker att se fram emot, om jag kan se till att bli av med Mr.snor först vill säga :)


Bye for now.

Jag är lyckligt lottad som har världens bästa syster. Har en sån där må bra känsla i kroppen efter att jag träffat henne :)

Älskade syster <3