Linutjansson

Första riktiga jobbdagen då alla var på plats, Hermann, chefen och alla andra anställda. Jag fick rida flera, för mig, nya hästar, flera lite yngre. Gillade framförallt ett treårigt sto som var väldigt grön och fyra åringen jag visat för kunder i lördags. Att det kan vara sååå roligt att rida!!! Galet 😍

Men så skulle jag rida häst nr.6 i ordningen. En sexåring från en av lärlingarna...

Tydligen ska det vara den snällaste hästen som sprungit i ett ridhus, gått med praktikanter och små tjejer. Men just denna dag hann jag bara ta tyglarna så var Rodeon igång. Måste ändå säga att jag satt kvar länge... Kändes lite som att sitta på en sån där skuttandes maskintjur som man ska hänga sig kvar på så länge det går. Men efter några varv utan tillstymmelse till att bockarna skulle avta gav jag upp. Tänkte att det ändå bara var en tidsfråga innan han skulle få av mig. 

Men turen var inte på min sida, fastnade i stigbygeln och blev hängandes en bra bit innan stiglädret släppte från sadeln. 

Badluck or goodluck!?! Beror på hur man ser det.

Så här i efterhand ältar jag scenariet om och om igen, tänk om jag, tänk om det, tänk om jag hade... Men det spelar ingen roll.

Det är levande djur vi håller på med, vi kan inte alltid förutse vad de tänkt hitta på och en olycka kan ske så fort. Det måste vi ha med i beräkningarna när vi handskas med 600kg levande djur med egen vilja.

Men jag ljuger om jag säger att det inte känns skit! 

Att sitta i spånet, ha lite ont i axeln och benet men ändå tro att allt gått bra, till att inse att man inte kan lyfta armen och att ens axel står åt fel håll var en upplevelse...

När dom lagt rätt axeln och målat ut vart skruven ska sitta och vart det är "trasigt"

Ligger just nu på sjukhuset, har varit nersövd två gånger, en gång för att få axeln på plats och en gång för att operera in en skruv och fixera leden. På knackig engelska och bilder a la "rita så gissar jag", har de förklarat att man har som en ring runt leden och den var både uttänjd och trasig. Men är nu åtstramad och fastsydd runt den här skruven. Med sjukgymnastik ska jag bli som ny, men minst 6 veckor tills jag är ok igen. Suck.

Vilken bra början på mitt drömjobb. 

Jag vill rida, inte sitta med armen i nån jäkla mitella. 

Mitt i allt elände måste jag ge alla i min omgivning här i Tyskland en jätte eloge. Alla är så snälla och hjälpsamma!!  Men kommer bli fet på kuppen, choklad och godis i mängder, att jag parkerat min rumpa i sängen i snart en vecka gör ju inte saken bättre. Plattrövdelux.

Just de den här maskinen här har jag haft inkopplad i axeln, den verkar smärtstillande och påverkar nervbanorna... Men som ni kan se påverkade den inte bara axelns nervbanor utan även högersidan i ansiktet snacka om hängöga.

Jaja, nu Emil är på väg hit för att spendera sin semester på tysktsjukhus, de e kärlek det 😘

Pusshej!