Varför är det så jävla svårt att komma på vad man vill bli när man blir stor?
För visst är jag inte det än.. stor alltså?
nja, visst några extra kilo har jag nog lagt på mig.
och några rynkor kan man nog tyda i mitt för övrigt unga ansikte, men gammal kan jag väl inte vara.. lr?
Vuxen? vem jag? nog att jag blev 20 år 2012 men det fyller jag väl i år med?? åldersnojjan är total!
Vill fortfarande tro att jag är ung, vacker och orädd med framtiden framför mig.
Men börjar inse att åren går när vänner i min omgivning tar ut sina kandidatexamen efter en evighets tid av pluggande och att andra skaffar barn.
Vad har jag gjort under alla dessa år?
Den dag jag vill börja plugga kommer jag ha en ålder för att kunna vara mormor till de andra i klassen
haha tror ni dom kommer kalla mig för stålmormor då?
Är ioförsig rätt nöjd med mitt lliv som det är, men vad är det man brukar säga, mycket vill ha mer.
Hade varit gött att jobba halvtid och ändå dra in si sådär 30000kr efterskatt :P
Någon som kan fixa ett sånt jobb till mig?
Nej för tusan, jag får förlita mig på Emil.
För medan jag förfaller för varje år som går, blir ju han bara snyggare, trevligare och smartare för varje år.
Får leva på hoppet om att han använder sig av sina egenskaper, blir miljardär över en natt och skämmer bort mig som den prinsessa jag egentligen är :P
DÅ kommer vi bo på en herrgård med stort stall med fina hästar jag kan träna varje dag (självklart får jag magiskt nog en otrolig ridkänsla på köpet och blir sveriges nästa "stjärnskott" ironiskt nog trots min dåvarande ålder) och vi kommer självklart ha anställda till att gör allt det där som är tråkigt.
Ja drömma kan man ju alltid göra :)
Men undertiden får jag nog ta mig i kragen och komma på vad jag ska göra efter sommaren när jag kommer vara arbetslös för första gången i mitt liv. Konstig känsla det där, att inte veta vad som väntar bakom hörnet.
Wish me luck!
Bye bye!
Nybaktstudent med världens bästa farfar <3
Känns skönt att veta, att han sitter där uppe i himlen och säger "Du fixar allt Lina" sen ler han sitt finurliga leende mot mig som han alltid gjort.
